Så blev mitt 2013



Idag är det årets sista dag och vad passar bättre att skriva om, än en resumé av vilka drömmar jag hade för detta året och ett konstaterande om hur det faktiskt blev? Jag döpte 2013 till ett år med nya möjligheter, och det har det defintivt varit. Både ett tufft och ett roligt år. Allra tuffast har det nog varit på jobbet, men också oerhört lärorikt. 

I januari började jag årets bloggande med att skriva om mina mål för  det nya året. Jag ville utvecklas som fotograf och bland annat införskaffa ett nytt kamerahus och fler gluggar. Tyvärr har ekonomin inte tillåtit något av detta, men jag tror ändå att jag har utvecklats som fotograf. Små saker som sker hela tiden, även om det är svårt att sätta fingret på vad. 

Jag hoppades också kunna bestämma mig för vad jag ville göra med mitt liv, vad jag skulle specialisera mig inom för område som sjuksköterska. Det stod då mellan anestesi och pediatrik. Här är jag ju nu och har nästan läst färdigt första terminen av fyra till barnsjuksköterska, med stora förhoppningar och drömmar om framtiden när jag så småningom blir färdig.

Förutom fotograferande och studier så var det också en förhoppning av få ett annat boende under 2013, och något sätt landa i en funktionell vardag. Där kam jag tyvärr inte säga att vi är alls just nu. Vi bor kvar i vår trea i Partille, Pär arbetar kvar på Tjörn och jag kommer dessutom om en vecka att börja arbeta natt än en gång. Där har saker inte blivit bättre utan snarare lite sämre. Men samtidigt, vad är livet utan lite utmaningar? Har vi tagit oss såhär långt skall vi reda ut detta också!

Slutligen var 2013 också året då Alexander började förskoleklass och detta såg vi fram emot hela familjen. Det har gått över all förväntan och just för att vi trivs så bra, för att HAN trivs så bra, tar det emot att flytta ifrån Partille och gör att vi envist stannar kvar i vår  lilla trea.

Jag drömde om resan till Zakynthos, att den skulle bli av, och det blev den ju, tack och lov. Det var en underbar härlig resa som vi alla behövde.

Så, allt som allt, så har 2013 inneburit både utveckling, stillastående och till och med lite bakåttramp för familjen Caesars del. Men det är bara att ta nya tag och hoppa och kämpa för ett bättre 2014.

Mina förhoppningar för året som kommer nu är många, men något jag verkligen, verkligen vill satsa på är att få en större läsarkrets och att börja ta lite fotouppdrag vid sidan om. Utvecklas  mycket som fotograf så att jag känner att jag vågar göra det. Bloggen skall få en helt ny design, jag skall investera i den en hel del och hoppas att det kommer att ge resultat. Jag vill inte bli känd och berömd, men vill gärna nå ut med mina bilder och tankar.
Under 2014 ska jag koncentrera mig på tre saker: familj/vänner, fotograferandet/bloggen och skolan. Ja, okej, det blir nästan fem saker. Men det är detta jag vill lägga krut på. Nästa nyårsafton vill jag kunna se tillbaka och se att jag faktiskt har uppnått mina mål. Hur situationen med jobb och boende ser ut är svårt att sia om, men så länge vi får vara tillsammans familjen, så spelar det egentligen ingen roll vad vi bor. 

Jag vill passa på att önska er alla ett Gott Nytt 2014!! Många kramar  från Elin.



Inte många pass kvar nu ...

... tills jag går över på natten igen. Något jag ju själv har valt, men inte för att jag ville det utan för att jag var tvungen för att lösa familjesituationen. Jag kommer sakna att arbeta på dagen, kontakten med anhöriga, kollegor och läkare, men samtidigt så kan det ju vara skönt med en paus. Bara jag får sova och inte blir så trött och deprimerad som jag var... vilket inte känns helt givet. Bara tanken på att jag inte vet när jag kommer kunna arbeta på dagtid igen ger mig en stor klump i magen. Men jag får väl tänka, att om jag inte fixar att arbeta natt så får jag försöka lösa det på något annat sätt. Jag får kanske försöka hitta ett jobb på dagtid då, enbart dagtid, även om jag inte vill byta avdelning och trivs så bra där jag är.
 
 
Jag lekte tomte igår, men trots mina ansträngingar att få en djup tomteröst var det ingen av barnen som gick på charaden. Utom möjligtvis min systerson Liam, som mest tyckte jag såg läskig ut, och mammas hund Hebbe, som skällde argt på tomten ända tills han gick ;)
 
 
Min nya sysselsättning, ett 1000-bitars pussel!
 

Julaftons morgon ...

... och jag har tagit mig upp redan klockan fem för att påbörja 2013 års julafton. Jag äter min frukost och sedan tar jag på mig mina fodrade vinterkängor (som visserligen känns onödiga i den här sommarvärmen :P) och min tjocka jacka och ger mig av mot jobbet, mot Östra Sjukhuset. För det finns de som inte kan vara hemma med sina nära och kära idag, av olika anledningar. De som kämpar mot en cancer, som kämpar om att få leva ännu en dag till, det finns de som inget hellre vill än att få somna in, få slippa plågas något mer. Det finns de som bara haft otur, både nu och i livet överhuvudtaget. Det finns de som måste spendera den här tiden på ett sjukhus, kanske i ett ensamt rum, kanske med andra helt främmande personer. Det finns de som inga nära och kära har, som är ensamma och som, om de inte varit inlagda, firat jul helt ensamma.
 
Det är inte roligt att vara ifrån sin egen familj en sådan här dag, men det som driver mig, som får mig att känna glädje och stolthet över att jag är någon annanstans, det är mötena man får. Varje dag, men framför allt sådana här dagar. Det är vad jag kan göra för någon annan, som gör att jag utan att skämmas lämnar min egen familj några timmar. Att få trösta, få skratta, få krama, få tillgodose någons behov, att få ett leende och ge ett leende tillbaka. Säga 'god jul' till någon som, i vissa fall,  är helt ensam och utelämnad till oss.
 
Att arbeta inom vården är ett tungt jobb, stundtals fysiskt och desto mer psykiskt. Men det är också så vackert, så fint och så enormt upplyftande att möta andra människor. Somliga bara ytligt, men en del blir nästan som en del av familjen. Jag känner med dem, jag lyssnar på musik som får mig att börja tänka på dem, och när de har avlidit lyssnar jag på musiken och minns dem. Så fantastiskt.
 
Just därför, går jag nu mot jobbet, för att fira jul med mina underbara kollegor, och med målet att sprida julglädje och julstämning, för de som får fira sin jul på Östra. Sedan kan jag, med gott samvete, köra mot mamma och Hjärtum, för att fira lite jul med min egen familj. En extra stor eloga till alla oss som jobbar alla dagar om året och som inte kan ta "lov!".
 
 
Bild tagen på Liseberg 20/12 i år
 
En riktigt god jul på er <3
 
 
 
Kramar Elin