Om A och allt strul i skolan

 
Den här hösten har varit tuff för A, särskilt de senaste veckorna. Det ena bråket har avlöst det andra i skolan. Han har betettt sig illa mot sina klasskompisar, hans klasskompisar har betett sig illa mot honom. Ja, exakt vad som har hänt är för mycket för att dra här. En av dessa konflikter har slutat med att han har fått nytt regnställ av mormor och Kjell, för det han fått av dem tidigare var "tjejigt" och i "kärlekens färger". Detta enligt hans klasskompisar. Inte alla, men några. Tillräckligt många för att han inte skulle vilja ha det på sig.
 
 
Färgen är den ni ser här ovan, samt en mörkrosa rand längst ner på jackan. A har älskat detta regnställ sedan dag 1 och det är så bra eftersom det är fleecefodrat och varmt. Nu ville han inte ha det på sig längre.
Vi bytte ryggsäck, för den var svart och röd (?) och det var också fel..  
Jag som alltid varit så glad över att mina pojkar tycker om alla färger och ville uppmuntra dem att bära ALLA färger. Nu skall vi alltså tvingas till den könsuppdelade normen där pojkar bär blått och flickor bär rosa, bara för att Alexander skall få en dräglig tillvaro i skolan? Trodde vi ja... men bråken tycks aldrig ta slut.
 
Alexanders sätt att hantera saker har alltid varit utåtagerande, ända sedan han var riktigt liten. Då handlade det om att han inte såg. Idag handlar det om att han inte får vara med. Vi kämpar med att hjälpa Alexander hitta andra vägar och sätt, och att ett nej är ett nej. OM någon inte vill bli kramad, då skall han inte jaga sagda person för att få kramas iallafall. Och A har ett fruktansvärt humör (som oss bägge två). Vi vet om alla hans bister MEN vi vet också om vilken go och snäll kille han mest av allt är. Att han inte är den som står upp för sig själv när andra är verbalt och fysiskt elaka mot honom utan bara tar emot. Hans aggressivitet kommer när han blir socialt utesluten, men elakheter tar han bara emot, hur de än kommer flygande. 
 
Idag när jag kom för att hämta honom på fritids så stod en annan kille och sparkade på honom när A redan låg ner på marken. Det fanns en bakgrund till hur de hamnade där, men INGEN sparkar på min grabb! Fy så arg jag blev, jag skällde på pojken, sedan gick vi och pratade med hans fritidspedagog och hon tog det med de inblandade barnen. Så jag vet som sagt att A hade sin del i den här historien också, men att sparka på någon som ligger ner.. och sedan blåneka rätt framför mig när jag själv såg det.. 
 
Älskade A, jag hoppas att det här snart löser sig för oss. För jag vill bara att allt ska lösa sig för dig. ag har själv kämpat mot elaka klasskompisar hela låg- och mellanstadiet, även på gymnasiet. Jag vill verkligen inte att han ska behöva gå igenom samma skit. Att någon ska behöva göra det.
 
To be continued.
 
 

Brakfrukost & utflykt

 
Imorse ordnade jag brakfrukost med familjen, mysigt tycker jag att fixa det lite extra. Idag ska vi dessutom iväg på utflykt med morfar, Sita & syster Emma med familj. Det blir en tur till Vattenpalatset i Vänersborg där jag inte har varit sedan jag var barn, så det skall bli spännande!  

Vecka 36 & söndagstur till Hawaii

Så var det söndag kväll och helgen är över för den här gången. Dags att återigen ta tag i vardagsbestyr. Imorgon väntar läkarbesök för mig och Jonathan. Inte så värst jobbigt direkt, vi bor ju precis vid vårdcentralen så det blir att ta på sig och gå 20 meter, ungefär ;) vi ska möta upp Sita här utanför och åka in till Göteborg i lite ärenden, och förutom det så ska jag sitta med uppsatsen (som vanligt).
 
På söndagar går jag ju också in i ny graviditetsvecka, och nu är det alltså v. 36 som står för dörren. Eftersom en god vän efterfrågade detta så bad jag Pär ta en bild på magen, här är den. Stor som en luftballong ;) 
 
 
Men nu är det inte långt kvar tills h*n är här. Undrar så vem h*n är, och hur h*n ser ut? Vi är iallafall överens alla fyra i familjen om tilltalsnamn. Såvida bebis inte visar sig ha motsatt kön :) men just nu är det inte en F längre utan en M. 
 
Idag tog jag, Pär och barnen med oss korv, bröd och lite fika till badstranden. Barnen byggde slott, motorvägar, tunnlar och allt möjligt medan vi vuxna satt och frös haha. Nejdå, vi hade filtar om oss så det gick ingen nöd på oss direkt. Men den här mammans nöd var det som till slut fick göra att vi åkte hem igen. 
 
Instagrambild på vår Trangiakök, jag säger då det, smidigare kan det inte bli. Så smidigt med två kastruller och en stekpanna i ett liksom, och så gasolköket. Att grilla är mysigt men det är knöligt att få med sig en het grill hem i bilen.
 
När barnen lekte som bäst blev det så vackra speglingar i havet bakom och jag tänkte att nu måste jag fota dem! Så fram med kameran. Sakta men säkert har den börjat få jobba igen efter sin långa slummer och jag känner att det blir roligare och roligare igen. 
 
 
Det var allt för idag go vänner.
Natti natti