Om A och allt strul i skolan

 
Den här hösten har varit tuff för A, särskilt de senaste veckorna. Det ena bråket har avlöst det andra i skolan. Han har betettt sig illa mot sina klasskompisar, hans klasskompisar har betett sig illa mot honom. Ja, exakt vad som har hänt är för mycket för att dra här. En av dessa konflikter har slutat med att han har fått nytt regnställ av mormor och Kjell, för det han fått av dem tidigare var "tjejigt" och i "kärlekens färger". Detta enligt hans klasskompisar. Inte alla, men några. Tillräckligt många för att han inte skulle vilja ha det på sig.
 
 
Färgen är den ni ser här ovan, samt en mörkrosa rand längst ner på jackan. A har älskat detta regnställ sedan dag 1 och det är så bra eftersom det är fleecefodrat och varmt. Nu ville han inte ha det på sig längre.
Vi bytte ryggsäck, för den var svart och röd (?) och det var också fel..  
Jag som alltid varit så glad över att mina pojkar tycker om alla färger och ville uppmuntra dem att bära ALLA färger. Nu skall vi alltså tvingas till den könsuppdelade normen där pojkar bär blått och flickor bär rosa, bara för att Alexander skall få en dräglig tillvaro i skolan? Trodde vi ja... men bråken tycks aldrig ta slut.
 
Alexanders sätt att hantera saker har alltid varit utåtagerande, ända sedan han var riktigt liten. Då handlade det om att han inte såg. Idag handlar det om att han inte får vara med. Vi kämpar med att hjälpa Alexander hitta andra vägar och sätt, och att ett nej är ett nej. OM någon inte vill bli kramad, då skall han inte jaga sagda person för att få kramas iallafall. Och A har ett fruktansvärt humör (som oss bägge två). Vi vet om alla hans bister MEN vi vet också om vilken go och snäll kille han mest av allt är. Att han inte är den som står upp för sig själv när andra är verbalt och fysiskt elaka mot honom utan bara tar emot. Hans aggressivitet kommer när han blir socialt utesluten, men elakheter tar han bara emot, hur de än kommer flygande. 
 
Idag när jag kom för att hämta honom på fritids så stod en annan kille och sparkade på honom när A redan låg ner på marken. Det fanns en bakgrund till hur de hamnade där, men INGEN sparkar på min grabb! Fy så arg jag blev, jag skällde på pojken, sedan gick vi och pratade med hans fritidspedagog och hon tog det med de inblandade barnen. Så jag vet som sagt att A hade sin del i den här historien också, men att sparka på någon som ligger ner.. och sedan blåneka rätt framför mig när jag själv såg det.. 
 
Älskade A, jag hoppas att det här snart löser sig för oss. För jag vill bara att allt ska lösa sig för dig. ag har själv kämpat mot elaka klasskompisar hela låg- och mellanstadiet, även på gymnasiet. Jag vill verkligen inte att han ska behöva gå igenom samma skit. Att någon ska behöva göra det.
 
To be continued.
 
 

Kommentarer :

#1: Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Men usch vad han får vara med om. Jag känner igen mig i mycket. Har ju själv utåtagerande barn, två stycken som man fått lösa mycket med i skolan. Det är inte alltid dem och en del är reaktioner på klasskompisar som retar. Många samtal med både lärare och föräldrar. Men A tror jag börjar få det under kontroll så länge det inte blir förändringar. Hon har ju sin diagnos så därför har hon sina svårigheter att hon behöver mycket stöttning. L ljuger istället en hel del så svårt att veta vad som är sant. Han är rätt tyst också av sig så när det varit något märker man det på hans humör.

Men jag hoppas skolan går vidare med det som är och när någon står o sparkar tycker jag de ska göra en anmälan. Allvarligare saker ska de ju göra det på. Sen ska alla föräldrar vara medvetna om vad deras barn gör så jag hoppas det finns en dialog med hemmet. Om ni inte vet så ring själva, det har varit mest effektivast här. När barnen vet att vi har en dialog med varadra och det får konsekvenser för hur de handlar då händer det mindre har vi märkt.

Jag hoppas iaf att det ger sig. KRAMAR

Svar: Ja vi har bestämt oss föräldrar sinsemellan efter denna specifika händelsen, då skolan INTE tog kontakt med några andra berörda föräldrar utom mig som råkade se det hela, att vi kontaktar varandra när det är något. Känns inte som att vi kan lita på skolan men vi ska kunna lita på varandra och våra barn ska veta, precis som du säger, att vi föräldrar talar med varandra, så de kan inte undanhålla något.
Elin Arvegil Caesar

skriven
#2: Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Låter bra tycker jag att ni prata med varandra. Dåligt av skolan att inte informera alla inblandade.

skriven

Kommentera inlägget här :