Jag börjar redan nu fundera på att vänta med att läsa vidare. Jag känner mig så stressad, jag sover dåligt och hjärnan går på högvarv. Om jag bara orkade skulle jag kunna sitta dygnet runt. Just det här med att göra grupparbete med någon som sitter 15 mil ifrån en, och som jobbar dagtid när jag jobbar natt.. och så stressen över att första examinationen är samtidigt som vi är på Zakynthos och jag måste hinna färdigt alllting innan dess, och kommer att behöva komplettera samtidigt som alla andra uppgifter skall hinnas färdigt.
Jag vill inte vara den som bara ger upp, men jag vill inte stressa såhär. Jag vill inte ägna vår efterlängtade bröllopsresa åt att känna ångest över allt jag missar och inte gör. Jag vill inte behöva betala dyra pengar för att ta med mig internet till utlandet via mobilen, men det kommer jag att behöva om jag ska kunna fortsätta jobba på arbetet under semestern.
Jag känner mig som en duracellkanin som stressar dygnet runt, dygnet alla timmar ägnar jag åt att tänka på att jag måste bli färdig med allting, jag måste göra det och jag måste göra datt.
Jag tycker det är jätteroligt att äntligen få läsa om barn, men jag är inte säker på att jag vill ha det såhär. Det känns inte som halvtidsstudier, det gör faktiskt inte det. Jag går omkring och undrar hur länge det dröjer innan den här konstanta klumpen i magen av oro, ångest, dåligt samvete och rentav panik, ger mig magsår. Och då är jag alltså bara inne på första veckan av två års studier. Kan jag verkligen ha det såhär?
Samtidigt vill jag inte vara hon som bara ger upp... jag vill inte det. Men jag vill kunna känna mig ledig och slappna av.. och just nu förstör skolan allt känns det som :(