Nu är jag hemma igen efter ett intensivt men härligt dygn i vårt fagra grannland tilsammans med Ylva. Av en ren slump fick jag tips via Spotfiy att Jack Savoretti skulle spela i Stockholm imorgon fredag (läs: idag). Han är min absoluta favoritartist som jag har lyssnat i princip enbart på sedan jag upptäckte honom i början av året. Så skulle han spela i STOCKHOLM och entren var gratis! MEN...
Min första jobbhelg låg naturligtvis då, just denna helgen..
MEN...
Han skulle spela i Oslo den 23e, dvs igår. Stockholm ligger 50 mil bort medan Oslo ligger 25 mil bort. Alltså billigare och snabbare. Taget! Jag lyckades ordna barnvakt, Ylva lyckades ordna ledigt från jobbet och vips så var en resa till Oslo bokad. Biljetterna till konserten inköptes och vi bokade date med min vän Linnea från Bolleruptiden (som då bor i Oslo).
Igår slutade Pär tidigare från jobbet och så fort han kom hem så drog vi. Kl 14.30 lämnade vi Stenungsund och efter att ha snurrat runt litegrann för att hitta framsidan av hotellet (GPSen navigerade till baksidan som hade samma adress som framsidan....), kunde vi parkera i parkeringshuset vid Anker Apartments och checka in. Då skyndade vi oss att duscha och piffa till oss, och sedan drog vi ut på Oslos gator. Lyckades ta världens omväg hem till Linnea men till slut kom vi iallafall fram. Det visade sig att hon bor bara 10 minuters promenad från the Crossroads Club där Jack skulle spela. Perfekt.
En supergod trerätters middag inmundigades, vi hann avhandla en del, men på tok för lite, händelser sedan sist och till slut fick vi skynda oss bort till Crossroads för att inte missa starten.
Väl där var den mysiga pubklubben, i en gatukorsning (Crossroads Club jue..) inredd i mörkt träpanel och små söta bord, redan packad med folk. Förbandet, en ung kille vid Gizmo Varillas, spelade för fullt - han var grymt duktig! Jag och Ylva lyckades få en ståplats vid sidan av scenen precis vid backstagedörren. Vi lyssnade på Gizmo men väntade ju otåligt på honom, Jack..
Gizmo blev klar med sitt och de började förbereda för Jack and the gang. Så kom han, han och hans glada gäng. Han började med min all-time favorit "Written in Scars". Vilken inledning! Ja, alla hans låter betyder så otroligt mycket på olika sätt och av olika anledningar. Så vi slöt våra ögon och njöt, försökte memorera ögonblicket. Att vi var där, han var där, vi lyssnade på honom live. Det här hände verkligen.
På bilden nedan syns inte elgitaristen som dock heter Pedro och var från Brasilien, sedan Jack i mitten och så hans basist till höger. Jag minns inte namnet men han är från Irland, och diggade så oerhört när han spelade. Verkade verkligen njuta av att få vara där och spela och sjunga med Jack. Han strålade som en sol runt till oss alla i publiken. Jack själv var mer blyg men kom igång efter att antal låtar och hans ödmjukhet och passion för det han gör lyser så starkt igenom i varenda låt. En sådan talang. Ja, superlativen är inte få efter denna upplevelse, som jag klassar som mitt livs bästa konsert.
Jag ber om ursäkt för halvtaskiga bilder, men jag vågade inte ta med mig systemkameran ifall man inte fick ha den med sig in. Men en del saker går inte att fånga, de måste upplevas. Jag har en del filmer som jag kan njuta av, men stämningen och resten det... det .. man måste ha varit där!
Plötsligt, mina vänner, var det över. Efter en återkallning (ni vet, artisten går ut och publiken applåderar tillbaka honom) där han rev av 2-3 låtar till, så var kvällen slut. De andra killarna i bandet kom ut efter en stund och satt och drack öl. Jack gick förbi oss flera gånger eftersom vi som sagt stod precis vid dörren, men han tittade väldigt mycket ner i golvet och vår plan att kidnappa med honom hem till Sverige misslyckades. Eller ja, han är ju faktiskt i Sverige nu. I Stockholm. Men han följde inte med hem i Saaben. Det hade vi annars tyckt var himla bra (att han har fru och barn, och förrseten jag med.. ja make och barn då.. det.. ignorerade vi..) SKämt åsido. Imorgon kväll spelar han i vår huvudstad och jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat vara där. Nu kan jag inte det så jag hoppas att de sköter sig så han vill komma tillbaka!! Den västra delen den här gången. Om inte så ta vi oss någonstans dit han spelar. Kanske London, hans hemort? De flesta kommande konserter i UK med omnejd är dock (inte förvånande alls) slutsålda.
Efter konserten och en stunds väntan och förhoppning om att Jacks kulle komma ut (ja, vi är som förälskade tonårsflickor... fast... lite äldre varianter bara!) så insåg vi besviket att nej, det gjorde han inte. Vi tog oss tillbaka till hotellet där vi satt LÄNGE och pratade. Min telefon påstår att jag somnade 03.45 och med tanke på hur pigg jag inte varit idag så kan det nog stämma.
Vi lämnade Anker Apartments, slängde in väskorna i bilen och geocachade lite i stan. 2 burkar blev det.. vi var inte riktigt i form idag kan man väl säga... ;) vi skulle egentligen ätit lunch med min bror men när jag inte fick tag på honom och vi bägge två var så trötta så bestämde vi oss att åka hem. Strax efter kl 15 landade vi här hemma i Stenungsund igen.
Kvar finns nu alla minnen och känslor från den här kvällen. En helt underbar resa, och jag är så glad att jag gör det här med Ylva som älskar Jack precis som jag, som är galen precis som jag och som jag alltid kan skratta med som med få andra. Ja, och det bästa är att även om vi blir osams ibland, så går det över. Vi blir vänner igen, forgive and forget, och för det mesta så har vi det bara riktigt härligt. Tack världens finaste vän för att du är i mitt liv!!
