Glad!!!!

Från att ha gått från avgrundens rand till att faktiskt känna riktig energi igen. Vad hände, kanske ni undrar, som eventuellt läser här och inte är vän med mig på facebook (jag tenderar till att överanvända statusfältet när något bra/dåligt händer även om jag annars mest delar artiklar och liknande). För det första, så kom min bästa vän Ylva på ett sätt för mig att hämta ut My Peak Challenge - paketet; via den brittiska spårningskoden. Åh så glad jag blev!!
 
Nu pryds löparjackan av MPC märket tillsammans med rosa bandet, jag har en fin t-shirt och mina armband. Ja och en fin hälsning från Sam Heughan med autograf och så en penna. Kan inte bli gladare kände jag just då.
 
Men det kunde jag. För senare samma kväll fick jag mail om att jag blivit sponsrad av en MPC Angel - och nu hade tillgång till deras prep program. Ett två månader långt tränings- och kostprogram som jag kan säga, nu när jag börjat titta igenom allt - är helt outstanding. Videos, handlingslistor, träningsprogram dag för dag.. helt fantastiskt. Började denna lördag med att ta mig ut och springa trots att jag bara sovit 4h inatt (jag drack te sent och dessutom spillde jag sagda te över hela datorn så den slocknade.. P sa åt mig att ge det över natten, att låta den torka..men jag låg och oroade mig för det HELA natten...). Idag fungerar den.. några tangenter som bråkar men det kommer nog när den har fått vara igång några dygn och torka sig ordentligt. Jag tackar de högre makterna för allt positivt som händer omkring mig just nu! Klockan elva ska jag dra ner till biblioteket och sätta mig och plugga fyra timmar. I eftermiddag blir det första träningspasset med prep program innan det är dags för mer studier och så lite melodifestival-final på det. En helt awesome lördag - känns det som!
 
 
Over and out!

Februari

Sista månaden som föräldraledig har inletts- Den har egentligen mest bestått av hushållsarbete, hämta Alexander i snöslask. Men nu på kvällen kom jag ut och sprang efter en dryg veckas sjukdom och det var enormt skönt. På det igen. 
 
Jag hade inte råd med MPC Prep Program och jag blir så avis på alla som skriver hur fantastiskt det är och vad bra de har gjort det. Jag vill ju också! *gråta en skvätt*. Men jag har köpt supporterpacken och ser fram emot när min t-shirt kommer flygande hela vägen från UK någon gång i mars.
 
På motionsfronten blev januari ett riktigt bra månad. Jag gick TIO mil längre i januari än i februari. 26 mil istället för 15,5. Målet för februari är - trots att månaden är några dagar kortare - att gå/springa 30 mil. Det innebär mer än en mil om dagen. Men det är ju det som är det roliga, utmaningen. 
 
Imorgon ska jag promenera en slinga jag tänker utöka till som jag hoppas kommer att vara mellan 7 km och 1 mil. Jag behöver några olika rundor att alternera emellan. Målet är att alltid springa minst 5 km men eftersom jag vill utöka utmaningen successivt inför MPC 2017 så måste jag hitta nya vägar. Bland annat med lite brantare backar, så får träna upp benmuskulaturen på det sättet också. 
 
 
Idag blåser det storm här, så ungefär såhär kändes det när jag sprang idag. Nu sprang//gick jag drygt 5 km på 40 minuter. Målet för året är att springa milen på max 70 minuter.  Det känns som ett lagom och rimligt mål. Vågen då? Jag har inte vägt mig på några dagar. 1,5 månad löpning och vågen har stått stilla. Jag och Pär har dragit ner rejält på onyttigheterna - en oplanerad men välkommen bieffekt av träningen - så jag hoppas ju att det snart ger resultat där också. Jag har dock tagit en "före" bild på mig själv som jag har undagömd på säkert ställe och som jag ska använda som referens när mars månad är slut. Då har 3 månader gått så då BORDE jag märka skillnad.
 
Ny dag, nya tag imorgon!
 

Mitt nya liv..

... Eller nej, snarare en förbättring av mitt liv, har skett. 
 
Tack vare Sam Heughan och My Peak Challenge har jag tagit tag i mitt liv och börjat träna. Nej fel igen. De var inspirationen, men det är främst MIG jag ska tacka, och Pär som står ut med att jag försvinner ett antal kvällar i veckan någon timma. Det är inget nyårslöfte för jag började redan i mitten av december, men nu har jag kommit igång ordentligt. Jag springer, styrketränar (hemma med gummiband) och kör magövningar för en plattare mage och starkare rygg. Det jag gillar bäst är dock löpningen, som jag mår så bra av. Det är bra att utmana sig själv och sakta men säkert går det framåt! Även om det innebär att jag som sagt är borta en del kvällar någon timma så får familjen det tillbaka tusenfalt genom en gladare och piggare mamma som orkar mer och mår bättre med sig själv.
 
Här kan du läsa om My Peak Challenge 
 
 
En suddig bild tagen från i torsdags efter att jag hade sprunigt. Frost i buffen och -9 ute. Idag var det runt nollan och ganska behagligt faktiskt.