Länge sedan nu

Det dröjer mellan inläggen och det beror mest på att jag har så mycket annat nu. Först och främst har jag börjat mitt nya jobb på barnintensiven. Detta innebär att jag håller på att läsa in mig på barnhjärtsjukvård - eftersom det är specialiteten där jag arbetar - tillsammans med intensivvård med allt vad det innebär. Utöver detta gör jag mina fem sista praktikveckor och har en rad studieuppgifter som skall fixas. Just nu känns det som ett enormt berg alltihop men jag får ta en sak i taget och tänka att jag inte kan kunna allt varken om fem veckor eller tre månader när min bredvidgång är klar och tanken är att jag ska kunna börja arbeta själv.
 
 
 
Bara att arbeta med barn är något som inte är så lätt - det anade jag redan från början att jag skulle tycka, men nu är det ännu mer påtagligt. Barn ska inte behöva vara sjuka mer än möjligtvis en förkylning. Att här få se barn alltifrån precis nyfödda till tonåringar, ligga i respiratorvvård och kämpa för sina liv. Det är tungt, oerhört tungt, och jag tror att jag aldrig riktigt kommer att vänja mig. Förhoppningsvis, för det är så enormt FEL. Samtidigt så känns det bra att jag har kommit dit jag nu har kommit - för jag känner verkligen att jag gör något BRA, något vettigt.Förhoppningsvis kommer jag att komma till en punkt där jag känner mig trygg nog att känna att jag vet vad jag har framför mig och vad jag ska göra. Där är jag inte än - men jag har gått bredvid fyra pass så det begär ingen heller. Den som ställer störst krav just nu på mig är jag själv - som vanligt.
 
Emellan skola, praktik och bredidgång försöker jag att vara med familjen och hålla igång min träning. Att börja träna på gym och följa MPC Prep Program har verkligen gjort en enorm skillnad. Igår visade vågen -7,4 kg sedan december. Däremot har jag inte riktigt samma motivation för att komma ut och SPRINGA också. När tusan skall jag hinna det? Snart är det dock vårruset och jag försöker komma ut och springa ialalfall en gång i veckan. 
 
 
 
Planen var att springa blodomloppet också, men där blev det strul både pga att jag anmälde mig knasigt, samt att jag valde löpklassen. Det visade sig att man inte FÅR gå i löpklassen och jag vet att jag eventuellt kanske inte är redo att springa 10 km nonstop än. Ja, jogga snarare. Springa gör jag inte än. Funderar på att hitta ett millopp senare i sommar så jag får lite mer tid på mig att nå upp till att orka springa 1 mil. 
 
Så, som ni förstår är det en hel del just nu. Jag sover för lite men är så stressad nu för att hinna med allt jag vill, att jag inte riktigt har ron i kroppen att sova mer än 5h/dygn. Inte hälsosamt - jag vet -  och jag är skittrött varenda dag. Förhoppningsvis kan det lugna sig när jag iallafall är klar med mina studier om 5v och jag bara kan koncentrera mig på att lära mig intensivvård när jag jobbar - och vara ledig när jag är ledig. Utan träningen hade jag inte orkat hålla på såhär. 
 
Det var mycket om allt möjligt. Om 1,5h ska jag lämna de två minsta på förskolan och sedan bär det av mot Göteborg och det första av fyra pass på raken över helgen + måndag. Nästa vecka arbetar jag min första natt på väldigt länge - ser inte fram emot det alls. Hatar att jobba natt.

Stress

  • Du är trött på morgonen, även när du sovit länge och ostört flera nätter i rad
  • Du har svårt att somna på kvällen och kanske vaknar tidigt på morgonen utan att kunna somna om
  • Du har svårt att koppla av och varva ner
  • Du känner dig likgiltig för vad som händer omkring dig, nedstämd och orolig
  • Du har svårare att koncentrera dig
  • Du får dåligt minne,
  • Du känner av ångest
  • Du har lätt att fastna i negativa tankar
  • Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker
  • Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning
  • Du känner dig stel, spänd och får ont i kroppen
  • Du känner dig uppgiven och trött, och undviker därför sociala kontakter
  • Du har tappat lusten för sex
  • Du får infektioner lättare och oftare
  • Du känner det svårare att andas ordentligt
  • Du upplever att tiden inte räcker till och höjer därför tempot ytterligare
  • Du väljer bort vila, fritidsaktiviteter, nöjen och kontakt med släkt och vänner på grund av tidsbrist
  • Du behöver alkohol, nikotin, koffein eller sömnmedel för att orka med vardagen, eller tar till fett, socker, alkohol eller nikotin som en tröst
 
Just nu kan jag bocka för varenda en av dem, ärligt talat. Hur lätt är det att tagga ner och dra ner på tempot (för att bli frisk från magontet) när jag får ångest bara av tanken. Hur sjutton ska jag hinna med allt?