http://arvegil.blogg.se/

I söndags gick jag in i halvtid med grynet. Jag har börjat känna rörelser och sparkar därinne, framför allt när jag sitter ner. Det börjar också kännas som att något är "i vägen" när jag ska ta på mig skorna/strumporna etc, inte bara tjockma utan något lite hårdare :)

 

Helgen har vi spenderat ute på Orust tillsammans med pappa och hans fru, samt med fina vännen Ylva. Det har blivit mycket sol och bad, 30 grader i luften och 22-23 i vattnet. Fantastiskt och underbart. Vi fick också upp en hel hög med krabbor som dock fick återvända till havet efter en stund.

 

Jag inser att vi snart måste börja se över kläder och sådant. Barnvagn har vi redan, bilstolen ska vi få låna "tillbaka" från storasyster, säng och sängkläder finns där också. Så det är egentligen kläder till den lill* och mer praktiska ting som att fixa min SGI jag måste pyssla med. Puh, tänk om allting kunde ordna sig automatiskt? Vad bra det vore?!!

 

Idag väntar besök hos hjärtläkaren, sedan ska jag nog bara åka hem och försöka städa av lägenheten. Kajsa skadade sig på något sätt igår kväll och haltade runt på bakbenet. Får se om det blivit bättre eller om vi får åka in till veterinär med henne. Vår lilla olyckskorp, som redan har åkt på sårinfektion med antibiotikabehandling, och sedan fick stora sår av sitt förra halsband, som nu äntligen har läkt...

Så är det den andra katten ... Enya har inte synts till sedan vi kom hem, om hon inte kommit hem nu då.. börjar bli lite orolig för vår tant. Vi trodde nämligen helt säkert att hon var inne när vi låste lägenheten och åkte i fredags, men hon måste alls ha varit ute och sedan har ju vi knappt varit hemma utom en snabbis i lördags. :( hoppas hon kommer hem snart.

 

Jonathan har börjat på ny förskola och det är Pär som tagit två veckor föräldraledig för att vara med, men jag ska ju försöka gå dit jag också. Hoppas nu att det blir bra.. jag känner en av fröknarna sen tidigare och ja well, inte på ett helt positivt sätt. Men jag hoppas att 15 års betänketid ska ha fått läka även dessa sår..

 

Snart kommer en ny design också, och lite mer foton. Jag som är fotogalen egentligen, har verkligen tappat stinget det här året. Jag hoppas att viljan och inspriationen ska komma tillbaka med ledigheten i vinter.

 

Kram på er

 

 

 

Hej på er

 

Här har hänt mycket de senaste veckorna. Livet har verkligen varit upp och ner och vi har slitits mellan hopp och förtvivlan. Nu är det hoppet igen vi lever på, hoppet och en tillförsikt och tilltro på framtiden.

Jag hade redan för länge sedan tänkt ta upp bloggandet igen, av den särskidla orsaken att vi skall bli FEM i december. Barnen skall alltså få ett litet syskon strax före jul om allt går som planerat.

 

Men, för det första har jag mått pekka de 16 första veckorna av graviditeten, och för det andra så fick vi för några veckor sedan beskedet att mitt hjärta, eller min kroppspulsålder rättare sagt, kanske inte kommer att klara graviditeten. Läkarna kunde inte ge oss något råd, jag är precis på gränsen över vad som är normal. Det är ingen jättestor förändring NU men det kan BLI. Ja.. det som var på tapeten var alltså abort. Jag ägnade min första semestervecka åt att gråta mer eller mindre non stop. Vi visste egentligen inte vad vi skulle göra. Jag var redan då ganska långt gången (v.16).

 

Så fick vi förra måndagen 30/6 träffa en fantastisk läkare som verkligen tog sig an oss. Han ringde in sin tur min hjärtläkare på GUCH-mottagningen (Grown Up Congential Heart disease) dit jag hör eftersom min förstorade aorta beror på min medfödda sjukdom. Iallafall, det gav oss hoppet och modet att besluta oss för att behålla barnet. Ett beslut som gör mig glad, men samtidigt livrädd. Jag ska säga att glädjen inte är helt utan sina fläckar, för jag vet ju att läget fortfarande inte är bra. Men jag försöker tänka positivt och hoppas och tro att allting kommer att gå bra.

 

Nu är jag precis i början av v. 18 (17+0) och än så länge syns inte magen mer än att jag ser mer tjock ut än innan. Men jag ser inte gravid ut. Illamåendet verkar (äntligen) ha gett med sig och jag hoppas snart också slippa en kneig smak i munnen jag har och har haft sedan v.7-8 som är enerverande och som gör att jag mår illa bara därför. Med tuggummi och mycket tandborstning så går det bra.

 

Vi spenderar vår första gemensamma (och min tredje) semestervecka uppe i Arvidsjaur, där vi är nu. Eller, rättare sagt, vi bor i min mors svärfars stuga vid Arvidsjaursjön ca 6 km från centrum. Den ligger JÄTTEFINT och naturen här uppe i norr är överlag fantastisk. Det enda som förtar det är den enorma värmen i samband med den enorma mygginvasion som Lappland har. Värmen gör att man inte kan klä på sig för att skydda sig, för då får man värmeslag. MYGGA fungerar sisådär. Det gör att man mestadels får spendera tiden inomhus här ute, vilket är trist. Men, överlag är Lappland underbart. Jag vill inte åka hem! Idag har vi besökt den magnifika Storforsen, dit vill jag igen! Om inte annat så för att min laddare till kamerabatteriet fick kortslutning i måndags av okänd anledning och jag sedan dess alltså är utan min systemkamera. En ny laddare är inköpt och väntar förhoppningsvis på mig när vi kommer hem, men det hjälper inte mig 125 mil hemfrån... 

 

Imorgon är sista dagen i Arvidsjaur och vi ska gå på marknad i hela byn. På lördag åker vi söderut igen och hoppas landa i Stenungsund igen på söndag kväll.

 

Mycket text här hörni, men inga bilder. De får komma nu!

 

Alexander doppar sig i Arvidsjaursjön, det var riktigt varmt och härligt!