Färdig!

Jag inväntar betyg från studieuppgifter från sista kursen i pediatrisk omvårdnad - men om jag inte failat totalt är jag alltså nu klar med mln utbildning till barnsjuksköterska!! 


Såhär glad kan man va!

Denna veckan har jag påbörjat min bredvidgång - som fortlöper ungefär som min praktik känns det som. Förutom att jag ska få in utbildning i respirator, övervakning, gå bredvid på uppvaket, och massa annat på kommande fyra veckor. Japp. Fem veckors intro (plus fem veckors praktik) är det som gäller. Sedan börjar jag på BIMA om allt faller väl ut - ett slags mellanstopp från IVA till avdelning (eller tillbaka till IVA). Det är så oerhört mycket att lära sig - vissa dagar känner jag mig helt värdelös och andra dagar känns det bättre. Men på det stora hela känns det rätt! 


Länge sedan nu

Det dröjer mellan inläggen och det beror mest på att jag har så mycket annat nu. Först och främst har jag börjat mitt nya jobb på barnintensiven. Detta innebär att jag håller på att läsa in mig på barnhjärtsjukvård - eftersom det är specialiteten där jag arbetar - tillsammans med intensivvård med allt vad det innebär. Utöver detta gör jag mina fem sista praktikveckor och har en rad studieuppgifter som skall fixas. Just nu känns det som ett enormt berg alltihop men jag får ta en sak i taget och tänka att jag inte kan kunna allt varken om fem veckor eller tre månader när min bredvidgång är klar och tanken är att jag ska kunna börja arbeta själv.
 
 
 
Bara att arbeta med barn är något som inte är så lätt - det anade jag redan från början att jag skulle tycka, men nu är det ännu mer påtagligt. Barn ska inte behöva vara sjuka mer än möjligtvis en förkylning. Att här få se barn alltifrån precis nyfödda till tonåringar, ligga i respiratorvvård och kämpa för sina liv. Det är tungt, oerhört tungt, och jag tror att jag aldrig riktigt kommer att vänja mig. Förhoppningsvis, för det är så enormt FEL. Samtidigt så känns det bra att jag har kommit dit jag nu har kommit - för jag känner verkligen att jag gör något BRA, något vettigt.Förhoppningsvis kommer jag att komma till en punkt där jag känner mig trygg nog att känna att jag vet vad jag har framför mig och vad jag ska göra. Där är jag inte än - men jag har gått bredvid fyra pass så det begär ingen heller. Den som ställer störst krav just nu på mig är jag själv - som vanligt.
 
Emellan skola, praktik och bredidgång försöker jag att vara med familjen och hålla igång min träning. Att börja träna på gym och följa MPC Prep Program har verkligen gjort en enorm skillnad. Igår visade vågen -7,4 kg sedan december. Däremot har jag inte riktigt samma motivation för att komma ut och SPRINGA också. När tusan skall jag hinna det? Snart är det dock vårruset och jag försöker komma ut och springa ialalfall en gång i veckan. 
 
 
 
Planen var att springa blodomloppet också, men där blev det strul både pga att jag anmälde mig knasigt, samt att jag valde löpklassen. Det visade sig att man inte FÅR gå i löpklassen och jag vet att jag eventuellt kanske inte är redo att springa 10 km nonstop än. Ja, jogga snarare. Springa gör jag inte än. Funderar på att hitta ett millopp senare i sommar så jag får lite mer tid på mig att nå upp till att orka springa 1 mil. 
 
Så, som ni förstår är det en hel del just nu. Jag sover för lite men är så stressad nu för att hinna med allt jag vill, att jag inte riktigt har ron i kroppen att sova mer än 5h/dygn. Inte hälsosamt - jag vet -  och jag är skittrött varenda dag. Förhoppningsvis kan det lugna sig när jag iallafall är klar med mina studier om 5v och jag bara kan koncentrera mig på att lära mig intensivvård när jag jobbar - och vara ledig när jag är ledig. Utan träningen hade jag inte orkat hålla på såhär. 
 
Det var mycket om allt möjligt. Om 1,5h ska jag lämna de två minsta på förskolan och sedan bär det av mot Göteborg och det första av fyra pass på raken över helgen + måndag. Nästa vecka arbetar jag min första natt på väldigt länge - ser inte fram emot det alls. Hatar att jobba natt.

Glad!!!!

Från att ha gått från avgrundens rand till att faktiskt känna riktig energi igen. Vad hände, kanske ni undrar, som eventuellt läser här och inte är vän med mig på facebook (jag tenderar till att överanvända statusfältet när något bra/dåligt händer även om jag annars mest delar artiklar och liknande). För det första, så kom min bästa vän Ylva på ett sätt för mig att hämta ut My Peak Challenge - paketet; via den brittiska spårningskoden. Åh så glad jag blev!!
 
Nu pryds löparjackan av MPC märket tillsammans med rosa bandet, jag har en fin t-shirt och mina armband. Ja och en fin hälsning från Sam Heughan med autograf och så en penna. Kan inte bli gladare kände jag just då.
 
Men det kunde jag. För senare samma kväll fick jag mail om att jag blivit sponsrad av en MPC Angel - och nu hade tillgång till deras prep program. Ett två månader långt tränings- och kostprogram som jag kan säga, nu när jag börjat titta igenom allt - är helt outstanding. Videos, handlingslistor, träningsprogram dag för dag.. helt fantastiskt. Började denna lördag med att ta mig ut och springa trots att jag bara sovit 4h inatt (jag drack te sent och dessutom spillde jag sagda te över hela datorn så den slocknade.. P sa åt mig att ge det över natten, att låta den torka..men jag låg och oroade mig för det HELA natten...). Idag fungerar den.. några tangenter som bråkar men det kommer nog när den har fått vara igång några dygn och torka sig ordentligt. Jag tackar de högre makterna för allt positivt som händer omkring mig just nu! Klockan elva ska jag dra ner till biblioteket och sätta mig och plugga fyra timmar. I eftermiddag blir det första träningspasset med prep program innan det är dags för mer studier och så lite melodifestival-final på det. En helt awesome lördag - känns det som!
 
 
Over and out!