http://arvegil.blogg.se/

Det har verkligen blivit höst nu. Träden är så vackra precis just nu i alla sina tusen färger. Om bara ett litet tag kommer den sista färgen försvinna och löven bara bli bruna och tråkiga innan de till sist hamnar på marken allihop.

Idag är det 17 oktober. Detta inlägget skriver jag ifrån jobbet - där jag jobbar ytterligare en natt. Hemma har Mathilda hög feber - 39,4 grader och imorgon får hon vara hemma. Eventuellt även på tisdag och då vabbar jag med henne. Jag kommer inte att klaga alls på om jag måste göra det. Även om det blir minskad inkomst så är pausen tacksam. Är tufft att jobba lördag kväll, söndag natt och tisdag kväll, ons-torsdag dag. Egentligen skulle jag inte ha jobbat natt men jag blev tillfrågad om att byta och det gjorde jag alltså. Jag ska inte jobba här så länge till och det känns bra om jag kan hålla mig väl med personalen. Vill ju kunna lämna en referens sedan.

Idag (eller igår rättare sagt) gick hela familjen upp till Kopperskolan och tog en cache. Det var mysigt att hitta på något tillsammans och samtidigt få sig en promenad.

Så är jag hemma igen sedan två veckor ganska precis. Semestern är slut och jag har börjat jobba igen. Rivstartar med natt i några veckor. När jag vet att jag inte ska jobba mer natt någonsin i hela mitt liv (skämt åsido) så känns det bättre. Jo, någon natt kommer jag nog att jobba - kommer nog att försöka jobba extra någon gång ibland bara för att hålla mig uppdaterad.

För jag ska byta jobb - igen - bara knappt ett halvår efter att jag bytte till mitt nuvarande. Varför? Orsakerna är många - men den officiella versionen är att jag inte riktigt psykiskt hanterar stressen att jobba på en intensivvårdsavdelning med sjuka barn. Varför jag inte klarar det beror däremot på många saker - en del kan jag förändra själv men andra människor kan jag inte förändra.

Och det är väl lite där skon klämmer.

Så, när tjänsten som BVC-sköterska kom ut på min gamla praktikplats, chansade jag och sökte jobbet... Och fick det.

21 november börjar jag där.
Jag kommer nog att sakna arbetsuppgifterna på sjukhus, men jag kommer inte att sakna
- stressen
- att aldrig få äta en enda lunch i lugn och ro
- att jobba natt
- att jobba röda dagar
- att känna sig otillräcklig på tusen plan varje arbetspass
- jag kommer inte att sakna luftbubblor i droppaggregatet!! Förbannade är dessa luftbubblor som uppstår från ingenstans!

Så är det alltså nu. Nytt jobb att se fram emot. Men först ska jag ta mig igenom den här tiden som är kvar.

Sedan blir det heltid 8-17 mån-fre för mig. Iallafall till en början.