Att förlora sin far

Igår hände det absolut värsta min närmsta vän. Hennes far somnade som vanligt i måndags kväll.  Igår morse var han borta. 

Jag ser till mig själv, vem jag skulle vara, vad jag skulle känna, om det var min far. Det skiljer bara drygt ett år mellan våra fäder, och han togs ifrån Dig alldeles för tidigt. Han hade så många år kvar, så mycket art leva för. Det är så enormt orättvist och om jag kunde så skulle jag ge honom tillbaka till Dig. Jag träffade honom aldrig men han fick liv genom Dig, genom allt du berättade för mig om honom. Han sörjs av mig för jag vet vad han betydde för dig. 


Ta vara på livet, och fånga dagen. 


Det är tyst nu

 
 
 
.. det är mycket nu med jobb, skola, flytt och privatlivet i allmänhet. Så därför får bloggen, fotograferandet och allting annat ta ett steg tillbaka för en obestämd framtid. Just nu vet jag inte hur jag skall hinna få nerpackat alltihiop, hinna jobba och hinna fädigt med alla förbannade skolarbeten till den första mars. Sedan kommer nästa stora problem - att få ihop mina praktikdagar med jobbet. Ska ärligt talat erkänna att jag inte vet om jag kommer orka med det. Mina lediga dagar kommer jag vara i Jönköping på praktik och vice versa. Frågan är om jag ens kommer att kunna få ihop mina dagar. Jag har försökt vara optimist och tänka att jag nog skall kunna få ihop det, men nu vete gudarna.
 
Sen är det en tung bit ekonomiskt att flytta, men den tänker jag inte dra upp här. Det är bara att bita ihop och hoppas att det löser sig.