Mathilda 14 månader

Idag blir vår Skorpa 14 månader. Förra månaden glömde jag helt att skriva en uppdatering, så denna får täcka för de senaste två månaderna. Om ungefär en månad, lite mindre, är Mathilda inskolad på förskola och det är dags för mig att börja jobba. 
 
Motoriskt så har hon fått ordentlig fart på sina ben, och inomhus springer hon å det närmaste. Att klättra är kul, särskilt i trappor, soffan och brorsornas sängar (vår är för hög ännu). Att ha henne mellan oss på småtimmarna för att försöka få några timmars sömn till är en fars. Om hon bestäm sig för att det är DAG är det lika bra att kliva upp, för ingen av oss vågar somna om och sedan vakna av att hon ramlat ner från sängen. 
 I och med att hon nu kan gå har hon också fått börja komma ur vagnen när vi är ute på till exempel lekplatsen, och hon ÄLSKAR att åka rutchkana och gunga kompisgunga med sina bröder - eller själv. Fast när hon har en brorsa med sig som håller i henne kan de gunga fortare och det är kul. Lika fascinerad är hon av studsmattan och hon blir komplett GALEN när vi ibland får dirigera/lyfta bort henne från saker som är farliga. 
 
Kognitivt kan hon peka vart näsan är, och vart magen är, men inte efter varandra. Hon har inte riktigt lärt sig höra skillnad på om man säger näsa eller mage och förstå att det är två skilda saker. Men frågar man henne vart näsan är så pekar hon alltid på näsan - frågar man henne sedan vart magen är så pekar hon fortfarande på näsan, tills man drar upp sin egen tröja och visar - då pekar hon på sin egen mage. 
Hon pratar mycket men inga särskilda ord mer än "dää" (där), "näää" (nej), "map" (napp), "maaaa" (mat). Vi har börjat introducera pottan som hon sitter på lite avslappnat när det finns möjlighet. Ingen stress med det, men vi vill börja tidigt den här gången. Med de andra två var vi lite mer avslappnade och medan A blev torr på ett kick vid 3 års ålder har det för J dröjt fram tills sommaren förra året innan han blivit helt kontinent på dagtid. 
 
Vi kan be henne komma, och om hon har något i handen som hon inte får (gärna fjärrkontroller, telefoner eller något av brorsornas leksaker) så skakar hon på huvudet och springer åt andra hållet. Likadant kan hon nicka om vi frågar henne saker som om hon vill ha mat, om vi ska gå ut osv. 
 
Hon blir också otroligt glad när vi får besök och när P kommer hem. Då tjuter hon i högan sky och kommer rusande. För att inte tala om när sin gudmor kommer. M är en riktig kramtjej och det finns nog ingen som hon tycker så mycket om att krama som sin gudmor. Där är kärlek! 
 
 
 
Nästa månad vid den här tiden har Mathilda börjat förskola som sagt, och jag har börjat jobba/praktisera och dessutom fyllt 30. MIn sista mammaledighet går mot sitt slut - det har varit en fantastisk tid och jag önskar bra att jag hade kunnat njuta av den helt från start och inte haft den förbannade skolan hängande över mig. Jag ägnade bebistiden åt att skriva uppsats istället för att bara mysa - det kan jag verkligen ångra djupt nu. Det är en sorg, för nu blir det ju verkligen inga fler barn. 
 
 

Kommentera inlägget här :