http://arvegil.blogg.se/

I torsdags var jag & Pär på Östra Sjukhuset och Kvinnokliniken för ultraljud av lill* krabaten i magen. Allting ser bra ut so far, förutom att moderkakan ligger fel. Det innebär ingenting annat än att om den inte har flyttat på sig i takt med att magen växer, så kommer jag att få göra kejsarsnitt istället för genomgå en vanlig förlossning. Det känns helt okej. Så länge allting är bra med vårt lilla gryn så är jag glad.

 

Vi fick också veta kön.. och de flesta bland vänner och familj vet om det men inte alla, så därför vill jag inte skriva ut det här. Här ovanför ser ni den enda profilbild som läkaren fick till eftersom det var fullt party i magen och bebis inte ville ligga stilla ;)

 

Vi blev också framflyttade något i BF, 20 december är det nu som gäller. Det är en lördag men jag kan hoppas att om det blir kejsarsnitt kanske det blir något före, runt 14-15 december.

 

I början av veckan har vi haft besök av våra fina vänner från Norrköping. Jag har inte ens hunnit titta på bilderna i kameran. Eller ja, vi har prioriterat att svalka oss på stranden i denna hetta! 37 grader i solen visade termometern på färjan från Orust idag, och mellan 23 och 25 grader i vattnet! Inte klokt men underbart samtidigt.

 

Nu blir det jobb hela helgen, och sen på måndag ska vi göra absolut ingenting..  Pär har semester ytterligare 1 vecka till och så är han föräldraledig 2 veckor efteSkönt

Hej på er

 

Här har hänt mycket de senaste veckorna. Livet har verkligen varit upp och ner och vi har slitits mellan hopp och förtvivlan. Nu är det hoppet igen vi lever på, hoppet och en tillförsikt och tilltro på framtiden.

Jag hade redan för länge sedan tänkt ta upp bloggandet igen, av den särskidla orsaken att vi skall bli FEM i december. Barnen skall alltså få ett litet syskon strax före jul om allt går som planerat.

 

Men, för det första har jag mått pekka de 16 första veckorna av graviditeten, och för det andra så fick vi för några veckor sedan beskedet att mitt hjärta, eller min kroppspulsålder rättare sagt, kanske inte kommer att klara graviditeten. Läkarna kunde inte ge oss något råd, jag är precis på gränsen över vad som är normal. Det är ingen jättestor förändring NU men det kan BLI. Ja.. det som var på tapeten var alltså abort. Jag ägnade min första semestervecka åt att gråta mer eller mindre non stop. Vi visste egentligen inte vad vi skulle göra. Jag var redan då ganska långt gången (v.16).

 

Så fick vi förra måndagen 30/6 träffa en fantastisk läkare som verkligen tog sig an oss. Han ringde in sin tur min hjärtläkare på GUCH-mottagningen (Grown Up Congential Heart disease) dit jag hör eftersom min förstorade aorta beror på min medfödda sjukdom. Iallafall, det gav oss hoppet och modet att besluta oss för att behålla barnet. Ett beslut som gör mig glad, men samtidigt livrädd. Jag ska säga att glädjen inte är helt utan sina fläckar, för jag vet ju att läget fortfarande inte är bra. Men jag försöker tänka positivt och hoppas och tro att allting kommer att gå bra.

 

Nu är jag precis i början av v. 18 (17+0) och än så länge syns inte magen mer än att jag ser mer tjock ut än innan. Men jag ser inte gravid ut. Illamåendet verkar (äntligen) ha gett med sig och jag hoppas snart också slippa en kneig smak i munnen jag har och har haft sedan v.7-8 som är enerverande och som gör att jag mår illa bara därför. Med tuggummi och mycket tandborstning så går det bra.

 

Vi spenderar vår första gemensamma (och min tredje) semestervecka uppe i Arvidsjaur, där vi är nu. Eller, rättare sagt, vi bor i min mors svärfars stuga vid Arvidsjaursjön ca 6 km från centrum. Den ligger JÄTTEFINT och naturen här uppe i norr är överlag fantastisk. Det enda som förtar det är den enorma värmen i samband med den enorma mygginvasion som Lappland har. Värmen gör att man inte kan klä på sig för att skydda sig, för då får man värmeslag. MYGGA fungerar sisådär. Det gör att man mestadels får spendera tiden inomhus här ute, vilket är trist. Men, överlag är Lappland underbart. Jag vill inte åka hem! Idag har vi besökt den magnifika Storforsen, dit vill jag igen! Om inte annat så för att min laddare till kamerabatteriet fick kortslutning i måndags av okänd anledning och jag sedan dess alltså är utan min systemkamera. En ny laddare är inköpt och väntar förhoppningsvis på mig när vi kommer hem, men det hjälper inte mig 125 mil hemfrån... 

 

Imorgon är sista dagen i Arvidsjaur och vi ska gå på marknad i hela byn. På lördag åker vi söderut igen och hoppas landa i Stenungsund igen på söndag kväll.

 

Mycket text här hörni, men inga bilder. De får komma nu!

 

Alexander doppar sig i Arvidsjaursjön, det var riktigt varmt och härligt!