Det har varit en lång dag för både mig och Alexander idag. Kl 05 imorse klev jag upp, väckte honom och så duschade vi och begav oss till Sahlgrenska igen för att vara på avdelningen kl 06.30. Pär var snäll och körde oss så jag slapp trixa med parkering och sådär, mycket tacksamt.
Alexander väntar på att få komma ned till operation tidigt imorse
När klockan var 9 lämnade jag en sovande Alexander på operation 7 och försökte sedan sätta mig och plugga. Hade tänkt sitta med ett webbseminarium så hade packat med mig dator, papper och min tunga bok, men ingenstans hittade jag ström eller någonstans att sätta mig, så till slut blev det att jag försökte läsa inför tentan vid de enda stolarna jag hittade - i huvudentren. Inte direkt någon vidare läsro som ni förstår, men jag var dessutom orolig och har inte sovit alls inatt, så jag fick inte in mycket kunskap idag ändå.
Kl 12.30 kom de äntligen ut med Alexander från operation igen och jag (som satt mig utanför kl 12 enligt instruktion) följde med honom till uppvaket. Där har han sedan sovit, sovit, haft väldigt ont och fått smärtlindring i form av morfin flera gånger och sedan somnat om. Nu är vi uppe på avdelningen, vi får lov att åka hem ikväll om vi vill, men Alexander är väldigt trött så vi väljer att stanna kvar över natten. Det känns tryggt för mig med för det här med öronvård är ingenting jag alls känner mig haj på, inte ens lite. Tror knappt ens vi läste om några öronsjukdomar på grundutbildningen utan bara rent allmänt hur örat funkar, i termin 2 för ungefär 5 år sen... så ja, de kunskaperna är väl arkiverade nånstans i huvudet nu.
På uppvaket med sin linda runt huvudet och tratten med extra syrgas.
Nu har vi fått komma till en tvåsal, Alexander har ätit och sover nu igen. Det jag har fått höra av läkaren som opererade och besökte oss på uppvaket är att det var tur att de valde att operera nu, för hans öra hade inte blivit bättre av sig själv utan han hade blivit ännu sämre med tiden vilket hade varit svårare att kunna reparera. Så, han har fått nya hörselben (hammare, städ, stigbygel) och en ny trumhinna, och de har alltså borrat sig in via skallbenet "bakvägen" för att kunna komma åt ordentligt.
Fasen vad tur att man lever i denna tid då detta är möjligt!
skriven