Möhippa

Det har varit tyst här igen sen början av augusti när Kajsa skadade sig. Så först av allt vill jag skriva att hon mår bra, operationen har gått bra och att det ser ljust ut. Det tar 6 veckor för frakturen att läka, så än så länge är det skruvarna och stiften i höften som håller ihop den, men för varje dag som det går bra, så ökar ju chansen för att det håller också.
 
Om vi bara visste vad som egentligen hände? Var det vi? Blev hon klämd? Påkörd? När hände det? Hur kunde vi missa det?
 
Nåja, de svaren lär vi aldrig få, men det gnager en förstås.
 
Jag har varit iväg på tidernas mysigaste möhippa nu i dagarna två. Kameran har gått varm, men vill inte visa något här  förutom några publicerade facebook/instagramfoton förrän efter bröllopet den 20/9..  Det började igår morse då en raggare vid namn Glenn knackade på hemma hos Sandra, och kidnappade henne. Hon fick byta om till raggarkläder, och sedan åka raggarbil hela vägen ut till Tjörn. Där väntade en fyrhjuling på henne, som hon fick ta sig fram med i skogen där 16 glada tjejer väntade med frukost och så med lerduveskytte och yxkastning.
Jag vågade först inte skjuta, men när alla andra UTOM jag gjort det så tänkte jag att va fan.. så ja, det blev två skott för mig med, men jag missade lerduvorna bägge gånger. En del av tjejerna var dock grymma, dolda talanger!
 
Vi tog oss därifrån vidare ut tll Hav & Logi där vi som skulle sova över installerade oss i huset, och vi sedan gick runt alla 16 på femkamp. Jag var med på allt utom en gren där man skulle bygga en bro med hjälp av två stora björkstammar, några snören och några mindre björkbitar. Det var inte en så djup ravin, men jag tänkte att OM jag ramlar ner och skadar bebisen så . Så jag hjälpte till att bygga den men sen slapp jag klättra över. 
 
Kvällen avslutades sedan med bad i vedeldad badtunna, bastu & relax - och jag såg mitt livs första tromb live. Lyckades få bild på den med kameran... häftigt! Dock glad att den höll sig ute till havs ;)
Här kan man läsa om tromben  http://nyhetersto.se/telegram.asp?ID=7646
 
Bilden är lånad från STOs hemsida, tagen av Simon Larsson
 
Imorse vaknade de flesta runt 9, vi åt en gemensam frukost och sedan var det dags att packa ihop i bilarna och säga hejdå. Tror att Sandra var jättenöjd med sin möhippa, och jag har aldrig varit på en så mysig och rolig hippa förut med så mycket skratt och trevliga personer :) Ser fram emot bröllopsfesten!
 
Nu är det åter dags att åka till jobbet - och vad jag tycker  om mitt jobb just nu - ja, det får vi ta i ett separat inlägg. Två avbrutna helger på raken är inget kul, särskilt som schemat inte såg ut såhär när jag gick på semester och helgerna då var  "färdiga". Jag är väldigt bitter och grinig. Försöker tänka att det bara är några månader kvar... sedan är jag hemma något år och kan få en andningspaus för att fundera på vad jag vill och på om det är värt att lägga såhär mycket energi och ilska på mitt jobb.

Vår olyckskatt

 
Väntan på utlåtandet från röntgen på Blå Stjärnan.
 
I måndags fick Kajsa plötsligt ont på kvällen, och kunde inte stödja på högerbenet. Vi ringde Blå Stjärnans Djursjukhus för konsultation, och då vi inte just då upplevde att hon hade jätteont, avvaktade vi tills igår morse. Då ringde vi Distriktsveterinärstationen här i Stenungsund och fick en tid först idag, kl 11. 
Väl där klämde och kände veterinären ordentligt på Kajsa, hon trodde inget var brutet men att hon hade ont var uppenbart. Veterinären var osäker på om det var ett bråck eller en böld långt ner på magen som orsakade det hela, och eftersom de inte har operatonsmöjligheter där, ville hon inte punktera utan ville att vi skulle söka till Blå Stjärnan.
 
Sagt och gjort, vi hämtade barnen från dagis och fritids och körde in till Göteborg. Väl där fick vi vänta drygt 2 timmar på akutmottagningen innan det var vår tur. Där konstaterade veterinären att det måste vara något som är fel med benet, hon trodde knäleden. Så Kajsa röntgades, och det visade sig att bägge veterinärer haft fel.. fast den senare åtminstone var inne på rätt spår. Kajsa har brutit HÖFTLEDEN. Hon var intorkad och hade feber :( Så nu är hon inlagd på djursjukhuset och imorgon väntar en operation där de ska operera in ett stift i höftleden som ska hålla den på plats. Progonosen är god men veterinären kunde inte lova något. 
Är så glad att vi bestämde oss för att ringa ändå, men är ledsen på mig själv för att vi inte åkte in med henne DIREKT i måndags. Jag tänkte att hon kanske bara hade stukat sig lite... 
 
Det är vid sådana här tillfällen som vi är glada att vi har försäkrat våra små missar, bara operationen i sig kommer kosta 35000SEK och ja, de pengarna finns förstås inte. Men allting går ju att lösa som tur är. Nu får vi bara hoppas att det går bra för Kajsa och att hon får vara frisk efter detta. 
 
MIn lilla skrutta
 
 
Kajsa har fått lugnande för att veterinären ska kunna känna ordentligt på hennes ben.

Halvtid

 
 
I söndags gick jag in i halvtid med grynet. Jag har börjat känna rörelser och sparkar därinne, framför allt när jag sitter ner. Det börjar också kännas som att något är "i vägen" när jag ska ta på mig skorna/strumporna etc, inte bara tjockma utan något lite hårdare :)
 
Helgen har vi spenderat ute på Orust tillsammans med pappa och hans fru, samt med fina vännen Ylva. Det har blivit mycket sol och bad, 30 grader i luften och 22-23 i vattnet. Fantastiskt och underbart. Vi fick också upp en hel hög med krabbor som dock fick återvända till havet efter en stund.
 
Jag inser att vi snart måste börja se över kläder och sådant. Barnvagn har vi redan, bilstolen ska vi få låna "tillbaka" från storasyster, säng och sängkläder finns där också. Så det är egentligen kläder till den lill* och mer praktiska ting som att fixa min SGI jag måste pyssla med. Puh, tänk om allting kunde ordna sig automatiskt? Vad bra det vore?!!
 
Idag väntar besök hos hjärtläkaren, sedan ska jag nog bara åka hem och försöka städa av lägenheten. Kajsa skadade sig på något sätt igår kväll och haltade runt på bakbenet. Får se om det blivit bättre eller om vi får åka in till veterinär med henne. Vår lilla olyckskorp, som redan har åkt på sårinfektion med antibiotikabehandling, och sedan fick stora sår av sitt förra halsband, som nu äntligen har läkt...
Så är det den andra katten ... Enya har inte synts till sedan vi kom hem, om hon inte kommit hem nu då.. börjar bli lite orolig för vår tant. Vi trodde nämligen helt säkert att hon var inne när vi låste lägenheten och åkte i fredags, men hon måste alls ha varit ute och sedan har ju vi knappt varit hemma utom en snabbis i lördags. :( hoppas hon kommer hem snart.
 
Jonathan har börjat på ny förskola och det är Pär som tagit två veckor föräldraledig för att vara med, men jag ska ju försöka gå dit jag också. Hoppas nu att det blir bra.. jag känner en av fröknarna sen tidigare och ja well, inte på ett helt positivt sätt. Men jag hoppas att 15 års betänketid ska ha fått läka även dessa sår..
 
Snart kommer en ny design också, och lite mer foton. Jag som är fotogalen egentligen, har verkligen tappat stinget det här året. Jag hoppas att viljan och inspriationen ska komma tillbaka med ledigheten i vinter.
 
Kram på er