Kan överlag säga att jag är väldigt trött just nu psykiskt. Den här kursen i skolan har varit den absolut tyngsta hittills och jag pysslar nu med både en tung hemtenta och projektplanen till magisterppsatsen som skall vara inne ungefär samtidigt. Praktiken närmar sig och jag oroar mig för hur det ska bli med allting. Hur jag ska orka fara fram och tillbaka i sju veckors tid mellan Stenungsund - Göteborg och Mullsjö. Utan någon riktig ledig tid, men många nätter ifrån familjen, antingen för att jag jobbar eller för att jag sover borta.
En stor del av mig vill bara skita i det här nu medan en del av mig med jävlar anamma i sig inte vill ge upp bara sådär. Inte nu när jag snart kommit halvvägs till mitt mål att bli barnsjuksköterska. Inte utan att ha gett det ens hans först. Jag kan inte döma ut det på förhand och det är för en begränsas period.
Kanske lugnar sinnet ner sig när inskolning etc är klart, när schemat är inskrivet och när alla papper som skall överallt är fixade.
Kanske när projektplan och hemtenta är klar och godkänd.
Nej, nu får jag sova. Är som sagt mer eller mindre trött hela tiden. Skulle gärna klona mig själv.
Var rädd om dig vännen <3. Jag känner så igen mig och tyvärr är jag nog redan där att få den så kallade utmattningssyndromet. Jag önskar jag kunde stoppat mig själv i tid. Får se vart helgen leder mig om jag orkar försöka lite till, men har sådan ångest inför jobbet just nu och vill inte dit.