Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gjort året så tungt. För i det stora perspektivet har så mycket positivt hänt också. Framför allt att vi ju blir föräldrar igen om drygt 2 månader.
Men någonting har hänt det här året. Jag har aldrig fotograferat så lite som jag har gjort det här året, till exempel. Vilket jag väljer att tro är ett tecken på att allting inte är helt hundra.
Jag har avbrutit min praktik i våras, för att kroppen och psyket sa ifrån. Vet inte om det är efter det som jag aldrig riktigt återhämtat mig. Att komma tillbaka och jobba efter semestern kändes som tungt. Jag kände mig inte alls utvilad och peppad för ett nytt år.
Skolan känns mest som ett måste nu, för att jag är så envis och inte vill ge upp. Inte när jag kommit såhär långt. Men egentligen har jag ingen energi alls och har inegn lust att lära mig något. Jag gör för att jag måste, så allting blir halvdant.
I veckan missade jag en viktig läkartid som vi väntat på, med Jonathan. För att få hjälp att börja utreda hans svårigheter med toalettbesöken, och att känna efter när han är nödig och inte. Nu får vi vänta en månad till.
Igår grät Alexander för att han är så ensam i skolan, min underbara fina grabb är så ledsen och det gör så ont i mig. Fan heller att han ska behöva uppleva samma helvete i skolan som jag.
Idag VABar jag. Vi har bakat chokladmuffins, ätit upp minst hälften redan.. jag försöker läsa igenom arbeten inför seminariet på måndag och komma på kloka diskussionsfrågor, men det är tomt i huvudet. Barnen pärlar och har hållt sams hela dagen fantastiskt nog. Det regnar ute men vi kanske går ut om en stund bara för att komma hemifrån lite, Alexanders hosta är rätt okej ändå för tillfället. Imorse lät den hemsk.
Jag hoppas att snart få respons på ett mail jag skrev till Alexanders fröken om hur han mår - såhär får det inte vara.
Jag hoppas att jag snart återfår energin. 4 arbetspass kvar... men en hel magisteruppsats som ska bli klar på de här två månaderna. Hur ska jag hinna, hur ska jag orka? Sen vill jag faktiskt bara njuta av min lilla bebis, av att få vara hemma med mina finaste skatter och ta vara på tiden.
Så mycket tankar.
Och på det stora hela så vet jag ju innerst inne, att det inte är så farligt
Inte om man jämför.
Men de som har det svårt i världen.
Men i min värld är det ändå tungt just nu.
Känns hemskt det Alexander behöver gå igenom. Jag blev själv mobbad hela grundskolan. Fick dagligen höra att jag var tjock och ful. Blev utsatt för olika påhitt. Det lämnar sådana spår i själen. Helt oacceptabelt. Har ni inte fått återkoppling tycker jag definitivt att rektor ska kopplas in. Hoppas allt löser sig och att du känner energin komma tillbaka. Men det kan ta tid. Blev sjukskriven i juli på heltid. Nu jobbar jag 50 procent och lär mig att ta det lugnare. Att vara Good enough.
Kram