Vintriga minnen denna regnruskiga söndag

 
 
Idag är det riktigt ruskväder. Jag hade tur som kom ut och sprang innan det började vräka ner. Tyvärr ville Runkeeper ännu en gång inte samarbeta med GPSen och jag vet inte riktigt hur långt jag egentligen sprang. 8 km på 30 minuter är lite för bra för att vara sant - tyvärr.
 
Jag är fortfarande lite krasslig men har kommit mig ut och sprungit 4 gånger denna veckan. Det känns gott! Jag tippar att jag har sprungit runt 2 mil totalt. Nu ska jag börja introducera annan träning för att komplettera löpningen men får se hur det går då jag har extremt ont i min handled vid viss sorts belastning. Till exempel bära Mathilda.. inte särskilt lätt att vila när jag är högerhänt men försöker "tänka vänster" så mycket det går och använda andra svagare armen till sådana moment. 
 
Bra motivation där ute är alltid att tänka såhär. 
 
 
 
 

Mitt nya liv..

... Eller nej, snarare en förbättring av mitt liv, har skett. 
 
Tack vare Sam Heughan och My Peak Challenge har jag tagit tag i mitt liv och börjat träna. Nej fel igen. De var inspirationen, men det är främst MIG jag ska tacka, och Pär som står ut med att jag försvinner ett antal kvällar i veckan någon timma. Det är inget nyårslöfte för jag började redan i mitten av december, men nu har jag kommit igång ordentligt. Jag springer, styrketränar (hemma med gummiband) och kör magövningar för en plattare mage och starkare rygg. Det jag gillar bäst är dock löpningen, som jag mår så bra av. Det är bra att utmana sig själv och sakta men säkert går det framåt! Även om det innebär att jag som sagt är borta en del kvällar någon timma så får familjen det tillbaka tusenfalt genom en gladare och piggare mamma som orkar mer och mår bättre med sig själv.
 
Här kan du läsa om My Peak Challenge 
 
 
En suddig bild tagen från i torsdags efter att jag hade sprunigt. Frost i buffen och -9 ute. Idag var det runt nollan och ganska behagligt faktiskt.