Idag väntade jag kvar på Östra Sjukhuset fram till kl 10 för att få träffa en obstretiker, förlossningsläkare, vid namn Annika. Den sega tiden emellan att jag stämplade ut vid 7 till att jag satt hos henne vid 10, var värt väntan. En sådan härlig människa.
Hon tyckte inte alls att varken måste bli igångsättning eller kejsarsnitt. I nuläget satsar vi visst på en helt vanlig förlossning. Ja, buden är så många denna tredje gång att jag blir lite förvirrad ärligt talat. Men ultraljud i vecka 32 för att se hur moderkakan ligger, och fortsatta regelbundna kontroller av mitt blodtryck varanan vecka och av aortaroten var 6e vecka ska göra susen.
Hon pratade även om att de pratat om att jag ska börja äta en liten dos betablockerare, som skall sänka blodtrycket. Riktigt varför förstår jag inte, mitt blodtryck igger runt 100/60 varenda gång och så mycket lägre vet jag inte om jag kommer orka hålla mig upprätt? Och nej, det förstod inte hon heller när hon tog mitt blodtryck.
Det blir mycket läkarbesök nu och det är jobbigt när det krockar med mina jobbnätter, åtminstone när jag går emellan nätter som jag gör nu. Men läkaren är svår att få en tid till, så det var bara att tacka och bocka för att jag fick en tid alls, ungefär.
Nästa vecka väntar nytt besök hos barnmorskan igen, veckan efter ultraljud av aortaroten och ja, ju längre i graviditeten jag går ju tätare besök blir det ju. Mycket besök på Östra lär det bli framöver. Men samtidigt känner jag mig så trygg med så kompetenta läkare.
Och jag ber varenda dag att blodtrycket skall fortsätta hålla sig lågt och att jag ska fortsätta må bra, att detta ska gå vägen.
Morgonsol på Östra Sjukhuset, fick mig en frukostkasse av Socialdemokraterna också. Man tackar.
Klart det kommer gå vägen <3. Skönt med en bra läkare som kan lugna dig och som ser positivt på allt. De har dig ju under kontroll och skulle något avvikande kan de ju snabbt ta till åtgärder.